Nu har det gått lite mer än två veckor sedan jag fick min insulinpump.

Och jag fullkomligt älskar den! Jag känner mig liksom fri på nåt vis.

Tror att det är svårt för någon som inte lever med diabetes hur det känns att ha en pump.

Men att gå från att sticka sig med sprutor fem-sex gånger per dag till ungefär ett stick varannan dag är ju bara det en otrolig frihet.

En annan fördel är ju att jag alltid har insulinet med mig.

Och pumpen är ju inställd på att ge mig en viss dos i timmen (så kallad basaldos), sen vid måltider tar jag ju extra insulin (så kallade bolusdoser). Och just basaldosen gör att jag får en jämnare blodsockerkurva under dagen, och jag får inte såna höga blodsocker som jag kunde få förut.

Dock är det många som tror att när jag tar ett blodsocker så kommer det att pumpas in en viss mängd insulin automatiskt, vilket inte stämmer alls. Min blodsockermätare är synkroniserad med pumpen, så när jag tar ett prov i fingret så kommer det upp i pumpen och om jag äter något just då så får jag ju trycka in hur mycket insulin jag ska ta till just den måltiden.

Men det här med pumpen känns väldigt bra faktiskt, tror att det är rätt metod för mig i min diabetesbehandling.

Visst, det finns ju nackdelar också. Men överlag är jag väldigt nöjd och glad.

Så just nu känns vår dröm inom räckhåll faktiskt.

Mitt hba1c hade ju minskat från 68 (2/10) till 57 (18/11), så det är ju på rätt väg, vilket gör mig överlycklig!!