Nu va det länge sen jag skrev, men jag har verkligen inte haft någon lust alls till det.
Känner mig så himla allmänt trött i hela kroppen, och har gjort det hela veckan och mått illa hela dagarna, så kunde tyvärr inte jobba som jag skulle gjort tre dagar den här veckan.
Men min kropp kommer före allt annat.
Tror att det har blivit en liten chock för min kropp att gå från att träna kanske två ggr i veckan till att nu träna kanske runt sex ggr i veckan. Så jag tror min kropp behöver lite vila just nu.

Har däremot gått ner runt 6,5 kg sen vi började med LCHF och lite hårdare träning, så jag är helt överlycklig över det, och jag kommer även i mina jeans som jag nog inte använt på kanske tre år.
Så nu väger jag nog nästan lika mycket som när jag fick min diabetes.

Annars har det väl inte hänt så himla mycket här hemma.
Vi har möblerat om och jag tycker att det blev väldigt bra faktiskt. Känns riktigt mysigt nu!

Och det hände en läskig sak igår, Mike svimmade (!!!).
Jag fick totalpanik verkligen.
Han stiod och skar grönsaker till tacosen, och så skar han sig djupt i tummen och in i nageln så det rann väldigt mycket blod.. Sen fick jag ju panik som sagt och sprang runt som en yr höna ungefär..
Skulle hämta plåster, men dom låg ju förståss inte på rätt ställe så det hittade jag inte, så vi virade papper runt tummen och tog sån tejp man har på sjukhus.
Sen helt plötsligt säger människan att han börjar bli yr och nästa sekund slår han i huvudet i skåpet och sen faller han bakåt så jag var med och tog hans huvud så att han åtminstone inte skulle få ett sår av det.
Sen sprang jag och hämtade en kudde så han fick lägga sig ner, och upp med fötterna på en stol..
Men fy faaan va läskigt det va när han satt upp, jag har alltid trott att när man svimmar så blundar man, men han bara stirrade ut i tomma intet med ögen åt två olika håll.. han var där men ändå helt borta!
Först tänkte jag att jag skulle ge honom dextrosol, men jag visste inte om han kunde tugga just i det ögonblicket, så jag tryckte i honom flytande honung och vatten istället..
Och det tog ett tag innan han "vaknade" igen..
Det är fan tur att man gått omvårdnad alltså, men fy helvete va rädd jag var!

Nog om det.. snart ska jag få en kontinuerlig blodsockermätare med, är nån slang som dom sätter in i underhudsfettet och kopplar den till en liten mätare, som mäter blodsockret varje minut, och den ska jag få ha från den 13/3 till den 19/3.. känns lite läskigt faktiskt.
Och snart ska jag få komma på årskontroll till läkaren med och kolla hur min diabetes ligger till och alla värden.
Ska ta prover nu på onsdag och då måste Mike följa med och hålla handen, jag verkligen hatar att bli stucken..
Det känns som om allt går framåt och bra just nu, förutom att jag mått dåligt den här veckan.


Puss puss!